Daniel om Kaffe

Kaffe ... drycken som enligt mig borde vara med som en tårta i kostcirkeln. Pratade med datakillarna på Landstinget som sa att kaffe var den i särklass vanligaste orsaken till att tangentbord slutar fungera ... och så även med mig. Så, jakten efter kaffe startar direkt i Budapest. Alldeles intill flygplatsen ligger BurgerKing som känns som ett säkert kort när det gäller såväl mat som kaffe. "Coffee?" frågar jag och med tanke på deras förvånade uppsyn så kände jag mig nödgad att förtydliga mig. "Black Coffee?" Hon pekar på en maskin som till min glädje ser ut som en kaffemaskin och jag nickar frenetiskt. "CafeLatte?" frågar hon och jag skakar på huvudet och upprepar mig "Black, black, superblack Coffee" ... Det blev en espresso.

Innan vi lämnar Ungern gör vi ett kort stopp på en bensinmack som enligt skylten ska servera kaffe. Ett självklart stopp. Här möts vi av en kaffeautomat med 43 olika alternativ ... ungefär. Vi tillbringar en tid med att försöka lista ut vad dom olika alternativen var, och sen var det en knapp för att välja styrkan. Ju starkare desto bättre tänker jag och placerar indikatorn på illröd och trycker på något som vi tror är espresso (vanligt kaffe har vi gett upp hoppet om). Min kropp och tunga hade inte förväntat sig den smakupplevelsen, den var helt enkelt inte förberedd på detta och fick en smärre chock. Först förvrids ansiktet och kroppen, sedan så snurrar hjärnan runt för att försöka finna en rimlig förklaring till det som just skedde och sedan får man kväva impulsen att spotta ut alltsammans på golvet. Valet av styrka syftade tydligen inte på styrkan på kaffet ... utan hur mycket socker du vill ha i kaffet.

Idag har jag kommit över händelsen och på detta underbara ställe finns vanligt hederligt svenskt kaffe.

//Daniel - med bibehållen vätskebalans