sista dagen

ja, då var det sista hel dagen vi var kvar här i Margitha. Det ska bli jätte trist att lämna allt :( Det finns så mycket man vill göra och hjälpa till med, och det är ju nu på slutet man har kommit in i de hela och vill göra massor av mer. Men tyvärr så åker bilarna vid halv 9 imorgonbitti, och då är det bara att haka på.

Fast det har varit en väldigt bra och trevlig dag idag, och det tackar vi gud för! :) Det började med storstädning i de huset vi har bott i tillsammans med de andra volontärerna.Det är konstigt de där med att det är så mycket roligare att städa borta än hemma, ja menar det borde ju vara lika kul att städa hemma eftersom man vill ha lika fint där! Men den frågan får jag väl ligga och klura på i natt när jag ska sova :P

Så sen när alla var i fullgång med städningen så smet Anne, Tina, Erika, Mathilda, Andreas och jag till barnmötet med alla barn :D Vi hade jätte kul! vi lekte massa lekar, blåste partybubblor, ritade händer och sjöng. Vi lärde dom KramKull som var en väldigt uppskatad lek men sen blev det även massa vatten lekar som också uppskatades xD :D

Men det var även våran tur att göra mat idag, så medans vi lekte barnen lagade dom andra mycket goda mackaroner och köttfärssås och så klart blev det vattenmelon till eftrerätt :D

Efter maten åkte vi till härberget och hälsade på. Dit hade vi så klart köpt med oss en 12kg tung vattenmelon, som vi sedan delade med alla där uppe på en jätte fin kulle som man såg ut över hela Margitha.Det sista vi gjorde var att åka till en jättefattig by. Barnen i byn var jätte söta och alla sprang efter bilennär vi kom. Så när vi klev ut var vi omringade :P och dom är inte särskilt blyga så när man tittar ner har man redan ett barn som håller en i handen :) Men där skulle vi även besöka ett halleluia-möte som dom skulle ha. Mötet kanske inte var de bästa med den här resan man förstod ju inte riktigt vad dom sa och så skrek han hela tiden så att huvudet bunkade när man gick ut därifrån :P Men det hade säkert vart bra med lägre nivå och rätt språk hihi ^^

Men imon blir det upp tidigt så nu ska det sovas! Så GodNatt Alla <3 / Jossan

ja, yes... da?

det är komplicerat när man är utomlands, några pratar på ett språk, några pratar på ett annat språk och några är så små att de inte kan prata alls... hur sjutton ska man göra för att komunicera med varandra? teckenspråk? nej... det enda jag kan är "katt", "sköldpadda" och "häxa"... så jag tror inte man kommer så långt på det.

men det är ändå lite kul att se hur bra man kan förstå varandra utan ord, med rörelser och liknande. klart finns det vissa som kan prata engelska och det finns ju folk som kan tolka, men med tolk blir det inte riktigt samma sak. vem ska man kolla på när man pratar tillexempel? det är nog bra att man försöker klara sig på egen hand ibland.
igår blev jag helt exalterad när jag helt plötsligt förstod var dom sa.. det var jag som tolkade från rumänska till engelska. otroligt!

ett användbart ord vi faktiskt har lärt oss här i Rumänien är jumătate som betyder halv. det är nämligen så att vattenmelon har varit ett åkerkommande inköp. "ööööh... un jumătate.. thanks?!"

nu blir det mat! hejdå, ha det bra osv osv. !
Anne

Min nåd är allt du behöver...

"I svagheten är kraften störst" skriver Paulus (2 Kor 12:9-10). Ibland är det lärorikt att kastas in i uppgifter som man inte tror sig klara av. Att hålla morgonbön och predika på engelska hör inte till de saker som jag känner mig direkt bekväm med, men här har jag blivit utmanad att göra detta trots min egen osäkerhet. Och Gud har varit med och bistått med kraft. Det är dessutom inte varje dag jag står och leder lovsång på rumänska, men när vi besökte ett hem för äldre och handikappade blev det min uppgift. Där fick vi också uppleva Guds kraft i svagheten. Bland dessa människor, som många räknar bort, uppenbarade sig Guds härlighet på ett påtagligt sätt. Själv kunde jag inte hålla tårarna tillbaka när jag så tydligt blev påmind om Guds stora kärlek till oss var och en. En 79-årig dam berättade med stor entusiasm om hur hon döptes för två år sedan och vad detta hade fått betyda för henne. Det gick inte att ta miste på hennes glädje och tacksamhet till Jesus. Det är verkligen en stor nåd att få möta alla dessa människor, barn, ungdomar och pensionärer, som vi träffat den här veckan. Vi kanske har fått betyda något för dem. De har i vilket fall som helst fått betyda mycket för oss.
/ Fredrik

Tankar kring hårklippning och vägbyggen

På bilden nedan så ser man lite berg bortanför hästen och träden. Det är grus och stenhögar som lagts upp för att bygga motorvägen mellan Bukarest och Budapest. Vägen är finansierad av "samtliga stora finansiärer", men bygget är i stort sett bara uppstartat och nu verkar det ha gått i stå. Man ser flera halvfärdiga brobyggen till planerade planfria korsningar mitt på åkrar, liksom temporärt uppsatta cementfabriker. Enligt ryktet så har pengar försvunnit fel väg och därmed avstannat.
Det är inte lätt att genomföra storverk..... oavsett hur mycket resurser man pumpar in.

Ett av miraklerna har jag dock upplevt härnere är att bli klippt av killen på bilden. Han är uppväxt på ett statligt barnhem som jag besökte när jag var nere för 12 år sen. Det var nog den mest miserabla miljö jag sett och då var det ändå upprustat lite av EFI. Barnen levde tidigare närmast som djur där. Efter att EFI gått in och stöttat upp med ytterligare upprustning och medel för att anställa pedagoger och socialabetare så blev det bra mycket bättre.

Tack vare att en amerikanska kände sig kallad att flytta hit och undervisa i frisörsyrket. Alla dessa handlingar resulterade i att jag och Andreas kunde få nya frisyrer. Men det största är ju att ett antal av ungdomarna fick lära sig ett yrke och känna yrkesstolthet och därmed ett förvandlat liv. Vart och ett av dessa förvandlade liv är ett eget storverk.

Men det hade inte gått bara med att lämna iväg pengar. Det krävs att människor ger av sin tid så att hjärtan förändras. Först då blir det mirakler.

/Tomas

Shopping

Liselott och Maria kom precis tillbaks från kvällens shopping, dvs tanken var att köpa några grejor som killarna på transithemmet gjort. Lite pyssel i klass med det Filippa och Sara åstadkommer i parti och minut. Så Maria och Liselott var dock inte riktigt beredda att köpa dessa grejor för 50 spänn, även om de var grymt imponerade över arbetet som transitföräldrarna lägger ned på ungdomarna.
/TJi

Skiftande upplevelser

A day in life - torsdag

Vaknade sent eftersom Theodor "försovit sig", dvs senare än kl 6. Fantastiskt skönt, även om det är klibbvarmt i sängen. Frukost i egen takt ute i allrummet, torkade bara upp efter Theo tre gånger. Vid halv nio hade vi morgon / förmiddagsandakt. Så delade vi upp oss i två grupper och gick till Casa Alba respektive Casa Silvia. Så tillbaks till lunchen vid halvett tiden som intogs i parasollets och plommonträdens skugga. Man turas om att laga maten bland volontärerna, vilket för att man får prova på många olika sorters mat.

Så iväg till ett ålderdomshem där vi skulle hålla en enklare andakt. Ålderdomshemmet visade sig även vara hem åt ffunktionshindrade och förståndshandikappade i olika åldrar. Barbro åker hit varje vecka tillsammans med de hon får med sig och håller andakt för och med ett tio-tjugotal deltagare i all enkelhet. För mig blev det veckans hittills starkaste upplevelse där Kristi kropp blev tydlig för mig. Tänk att ett besök bland de här på jorden svagaste kan ge så mycket. Vi sjöng "pärleporten" och några andra lovsånger som de i gruppen önskade. Vi på svenska eller engelska och de klämde i på rumänska. Maarit och Fredrik vittnade enkelt om att alla har en uppgift och att vi tillsammans är kristi kropp. Så avsluta med fika och så in i de kokheta bilarna.

Därefter for vi vidare mot svarta skogen och fick se bokskogen på branta kullar. Fikade vid en källa med hälsosamt vatten som ingen riktigt gillade. Kättrade uppför ett vattenfall och så vände vi bussarna tillbaks mot Margitha. Lite kvällsmat och så packade vi in badkläder i bilarna och åkte iväg mot varma bad. Mindre och mindre blev vägen, sista biten genom en fårskock och så var man framme vid ett thermalbad. Betalade 5 Lei (ca 15 kr) och gick in. Ine illa alls att sitta i 30 gradigt vatten och se solen gå ned över pustan.

Man sover gott om nätterna!
/Tomas

Transithemmen

Under onsdagen besökte vi ett par av transithemmen. En av killarna visar upp konstverket han gjort på dörren till sitt rum.

"Helea gänget"

På trappen till ett av transithemmen

En av hundvalparna som fotats rejält....

Ett föräldrapar som har ansvar för fem stycken flickor

Härberget

För barn / ungdomar som har gått ut skolan och transithemmen så är det långt ifrån säkert att de är mogna för att st helt på egna ben. Därför har EFI tillsammans med rumänska staten byggt ett härberge med plats för ett 20 tal personer. Under upp till två år så får de här gradvis ta mer och mer ansvar för betalning av hyra, lagande av mat och städning.
Även detta hus i svensk stil och placeringen är nog den finaste i stan, uppe på en kulle med utsikt över stan och äppelodlingar som granne. En del anläggningsarbete återstår dock, men verksamheten är i full gång.

Framför entren. Inklusive byrackan av arten gatukorsning.

Daniel fick sig en lektion i hur man förbinder ben.

Casa Alba - barnhemmet

Vid entrén till Casa Alba. En från personalen berättar för oss om verksamheten.

Här är Erika inne på Casa Alba, dvs vita huset, barnhemmet dit barn som kommer från sjukhuset bor. Organisationen har haft som mål att försöka hitta föräldrar till barnen antingen i Rumäninen eller utomlands. Sen Rumänien gick med i EU så har adoption utaför Rumänien avsevärt försvårats. Å andra sidan så kommer det in färre och färre barn så planerna är att man ska stänga Casa Alba inom kort. Det känns riktigt bra.

Insekter, ett äventyr i sig.

nu har vi precis har avslutat våran andra dag här i Rumänien, men ännu är det inte någon son har tagit upp det mycket omdiskuterade ämnet... DJUR!

när vi idag besökte två olika transithem fick vi se både kattungar, marnsvinsungar och hundvalpar... vi blev helt till oss och skulle ju fram och klappa och ta tusentals kort (Jossan).
komenteren vi fick då var (översatt): "har ni valpar i Sverige?"... det kunde man nog nästan inte tro när man såg vår upphettsning över sessa små krabater.
sedan var det ju grisen som skulle få sig en omgång av en av de två systemkameror som finns i våra ägor, grisen som i detta ögonblick var full med gegga (som i skulle föreställa mat) var inget hinder för komentaren "ååååh, vad söööt han ääär".

det är alltså inte många djur som går säkra när vi är i farten, dock så lämnade vi den söta hunden vi träffade ikväll ifred. dock inte för att vi tänkte på honom, nej nej. han hade loppor! och småkryp är ju något vill hålla sig borta ifrån!

MYGGOR, dessa hemska myggor! just precis nu håller Mathilda på att springa runt i rummet och jaga en liten jobbig en! och sicka märken de ger... "klia inte, så blir det infekterat" hur sjutton ska man klara sig utan att klia? det får jag fortsätta fundera på inatt.

sedan har vi ju såklart alla andra småkryp, bland det första som hände här i huset var att vi hörde ett (eller flera) skrik från toaletten. Jossan hade hittat ett par spindlar och en liten tvestjärt vilket som så fort som möjligt skulle avlägsnas till en plats långt borta. sicka problem vissa har :)

detta var alltså en liten snabb redogörelse från djurens vän med några undantag.
Anne Westman
godnatt

Lite bilder från Herculane - FCE

Här kommer några bilder från FCE





Så här ser det ut när man kliver in genom grinden

Bakom Theo som lutar sig mot altanen till nya så syns gamla volontärshuset. Ser ut som normala rumänska hus. Husdjur i form av råttor saknades inte.... Vi är iallafall glada att det nya byggts.

Nedan några bilder inifrån volontärshuset. Vi känner oss mer och mer hemmastadda. Daniel har inventerat skafferiet grundligt, framförallt under den tid han blev inlåst av Theo. :-)

Här är Theo på parkeringen / basketplanen bakom ett av transithemmen. I bakgrunden syns volontärshuset.

Bakom basketspelarna syns det blågula transithemmet där fem pojkar bor med två föräldrar för att "skolas in" i samhället.

Några basketspelande ungdomar efter "klubben", något i stil med ungdomsgård och ungdomssamling för FCEs ungdomar.

Kortet på våra ungdomar är innifrån klubben.

Nedan en bild innifrån storköket.

Insamlingen på Dalagården

Hej alla rumänienresenärer! 2008 kronor har barnen på Scoutlägret samlat in till barnhemmet. De är nu insatta på gåvokontot och jag hoppas att ni kan hitta något bra och konkret som de kan användas till:) och som ni kan berätta om i höst. Liselottes berättelse om barnen där nere berörde många av barnen och även oss vuxna.

Kramar till er alla från Sann

Casa Alba Barn :)

Japp, då väntar man på mat. så nu sitter man och dricker en massa vatten och äter vattenmelon! tror dom har lagat nå kyckling men är inte säker men isf ska det väl bli gott :)

Idag har vi vart och hälsat på barnhemmet Casa Alba :) , det var intressant att se hur dom hade det och vi ska dit igen och leka mer med barnen imon. Dom var verkligen hur söta som helst och man hade nog helst velat vara kvar och leka med dem hela dagen! De var 14 st gullungar på hemmet, och dom var hur sociala som helst. Det första dom gjorde va typ att ta någon i hand hihi :)

och medans ni kollar på dom supersöta bilderna så ska jag gå och käka! :P

här ser ni hur söta dom är---> :) <3

/ jossan :)

Daniel om Kaffe

Kaffe ... drycken som enligt mig borde vara med som en tårta i kostcirkeln. Pratade med datakillarna på Landstinget som sa att kaffe var den i särklass vanligaste orsaken till att tangentbord slutar fungera ... och så även med mig. Så, jakten efter kaffe startar direkt i Budapest. Alldeles intill flygplatsen ligger BurgerKing som känns som ett säkert kort när det gäller såväl mat som kaffe. "Coffee?" frågar jag och med tanke på deras förvånade uppsyn så kände jag mig nödgad att förtydliga mig. "Black Coffee?" Hon pekar på en maskin som till min glädje ser ut som en kaffemaskin och jag nickar frenetiskt. "CafeLatte?" frågar hon och jag skakar på huvudet och upprepar mig "Black, black, superblack Coffee" ... Det blev en espresso.

Innan vi lämnar Ungern gör vi ett kort stopp på en bensinmack som enligt skylten ska servera kaffe. Ett självklart stopp. Här möts vi av en kaffeautomat med 43 olika alternativ ... ungefär. Vi tillbringar en tid med att försöka lista ut vad dom olika alternativen var, och sen var det en knapp för att välja styrkan. Ju starkare desto bättre tänker jag och placerar indikatorn på illröd och trycker på något som vi tror är espresso (vanligt kaffe har vi gett upp hoppet om). Min kropp och tunga hade inte förväntat sig den smakupplevelsen, den var helt enkelt inte förberedd på detta och fick en smärre chock. Först förvrids ansiktet och kroppen, sedan så snurrar hjärnan runt för att försöka finna en rimlig förklaring till det som just skedde och sedan får man kväva impulsen att spotta ut alltsammans på golvet. Valet av styrka syftade tydligen inte på styrkan på kaffet ... utan hur mycket socker du vill ha i kaffet.

Idag har jag kommit över händelsen och på detta underbara ställe finns vanligt hederligt svenskt kaffe.

//Daniel - med bibehållen vätskebalans

Vaknat för ungefär en timme sen och ska snart iväg till Casa Alba. Översatt till svenska blir det Vita Huset ;) Kommer bli spännande att se hur dom har det där och att få träffa alla ungdommarna igen!
Vi hade så otroligt roligt igår när vi spelade basket! Och som tur var behöver man inte kunna rumänska för att kunna spela i samma lag som dom! ;D för det språker behöver jag uppgradera mig på... haha :)
Får väl lära mig av barnen här i rumänien.

ha det supergott och ät mycket isglass för det finns det nästan ingenting av här!
kraaaaaaaaaaaaaaaaam <3